I onsdags fick jag veta på telefon att vi inte kommer får tillåtelse att bygga
på våran tilltänkta tomt. Jag kände mig så frustrerad och besviken att jag då bröt ut
i tårar tillslut. Jag blev så ledsen så det inte går att beskriva.
Det kändes i princip som om att hela världen var emot oss och livet var över.
Men så blev vi uppmanade av husförsäljaren att kämpa vidare i det fallet.
Så nu ha jag stämt möte nu på tisdag på plats, det vill säga på tomten, där vi ska diskutera
vad som är problemet och hur vi kan gå vidare och om andra alternativ.
Det är så mycket bullshit i deras beslut förutom möjligtvis naturvärderna.
Så vi hoppas att våra argument är så starka att vi kan få kommunens naturarkitekter att tänka om
i sitt beslut.
Tex så hade vi tydligen valt att lägga huset "för långt ifrån bebyggelse".
Vilket är bullshit då våran tomt ligger och gränsar med en annan tomt där huset brann ner för
några år sen. Dessutom var kommungumman motsägelsefull mot sig själv för helt
plötsligt var det okey att bygga på åkern som ligger på samma skifte som tomten,
men som ligger runt 70-100 m ännu längre bort från närmsta hus.
Vi håller tummarna och försöker hålla huvudet över vattenytan, hoppet dog lite men
vi får hoppas att dom kan ändra sig.
Annars får man väl röja upp hela tomten så det liknar en tomt och inte en förfallen slyskog,
och försöka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar